6 månader

Den första Brittiska korthårskatten, som kom till Sverige, hette IC Nounours de Fernine. Han importerades av Aina Björnberg. Hon hade stamnamnet Kabbarps. Nounours hade engelsk mamma, men eftersom han kom från Frankrike, så registrerades han som Chartreux och rasen kom att kallas så under många år i Sverige. Aina behövde en hona att para honom med och så köptes Brynbuboo Blue Mist från England. Några år senare köpte May-Britt Johansson Stenander von Schele en hona efter dessa två katter. Hon hette Kabbarps Bella och var ett tag den enda honan i Sverige som gick i avel och producerade Brämhults katter. Pappan var en engelsk import Jezreel Jeanus.

Min första egna katt var en hiskelig siames, Pusjkin, född i slutet på 60-talet. Hon hade miserabel typ och var aggressiv mot främmande vuxna människor. Men för mig var hon mitt första barn och jag älskade henne över allt på jorden. Året efter köpte jag en Brittisk korthårshona, Brämhult Blå Florinda, av May-Britt. Den katten hade 75% Brittisk bakgrund och när jag 1972 landade på en engelsk utställning, så insåg jag att vi kanske hade fel namn på vår ras och att den fanns i massor med roliga färger. Jag kom hem med en sködpaddsmaskad hona, som ligger som basmoder i väldigt många av våra nuvarande katter. Hon hette Cherrywood Chequers, mamma till Pirot Cobby Wimbledon "Buddah", som ligger bakom Ali-Baba. Elisabeth Raab tävlade upp "Buddah" så att han ett tag var Sveriges vinstrikaste Brittiska korthår. "Kulan", som hon kallades, visade sig vara en synnerlig sund katt. Hon var sen att börja löpa, men blomstrade sedan i samband med varje kull och lyckades få 10 kullar totalt. Jag tror vi ska vara väldigt glada att hennes blod finns i våra katter, bättre kan det knappast bli. Men sådant vet man ju tyvärr inte i förväg. Min första kull hade jag 1971, på min hemska siames, innan jag begrep bättre. 1972 köpte jag också Sveriges första sköldpaddsmaskade siames, San-T-Ree Cocktail av Eiwor Andersson. "Kulan" behövde en fin make och jag hade turen att få använde landets bästa Brämhult Blå Rasmus. Det var otroligt kontroversiellt att blanda in en icke blå katt i stammen, dessutom hade "Kulan"  blandrasbakgrund, och ovanpå allt, så ville jag döpa om rasen. Lugnt har det nog aldrig varit runt mig :)
Dessa två katter producerade sagolik avkomma som Pirot Cobby Hickory och Pirot Cobby Queeny, en annan av Elisabeth Raabs basdjur. I Florindas kull behöll jag en hona, Pirot Fatima, som jag parade med Pirot Cobby Hickory. Från dem sålde jag en hona, Pirot Cobby Athena till Lars Häll. Han importerade en svart hane, Praetorian Germanicus. Efter dessa två köpte jag tillbaka Brogårdens Afrodite, en svart hona, en fullbordan i fyra generationer, men tyvärr inte världens snyggaste katt. Efter Florindas första kull kände jag att jag "behövde" en siames till och på så sätt kom jag att köpa Cocktail. Jag upplevde Florindas ungar som söta och fina, men tråkiga jämfört med siamesens livliga intelligens. Hon var väldigt typad för sin tid och väckte uppståndelse med sitt roliga utseende. En domare sa t.o.m. "Hur kan en katt, som är så ful, vara så snygg?" Sedan gjorde han henne till BIR av 72 utställda siamesr!

Jag har importerat 6 katter från England, som jag besökte 2-3ggr/år på 70-talet och kartlade hela stammen med 4-generationers stamtavlor och en från Anne-Gro Edström i Norge, Monte Negro Cream Camaro. Mina honor, deras stamtavlor, foton och avkomma, samt länkar till hanarnas stamtavlor med foton finns här: ../catintro/females.htm
På senare år har jag köpt en katt till från England, en från Holland, en från Slovakien och en från Danmark. Nytillskotten finns här ../catintro.htm

På en av mina resor till England, köpta jag även Boundary Moonbeam, en creme hona, som tyvärr bara levde i fyra år. En dag hittade en äldre dam en creme hane i en park. Hon döpte honom till Trillcott. Några år senare skulle hon lägga in sig på ett behandlingshem och lämna katten till ett pensionat. Ägaren, en kompis till mig, trodde inte sina ögon. Hon ringde mig och sa med upphetsad röst "VI MÅSTE GÖRA NÅGOT! Han är fantastisk"  Vi fick tillstånd av ägaren att ställa ut honom i novisklass, som var öppen då eftersom våra britter kallades européer. Han blev godkänd och tanten hade kalas på behandlingshemmet. Jag parade honom med Moonbeam och sålde en hona som blev ett basdjur i Sverige för våra cremar.

Brämhult Blå Rasmus var bara fertil till han blev åtta år och dessutom var han släkt med de flesta av våra dåvarande britter. Vi behövde en ny hane och jag hittade Kasimir Aether i England. Han gick mycket i avel och finns i många av våra stamtavlor. Två år senare besökte vi Kasimirs igen. Och där var hon, Kasimir Black Tulip, en fantastisk svart hona. Jag föll för henne direkt, men vågade inte säga något till min dåvarande man. Vi hade ju redan ganska många katter. På vägen hem till London frågade han mig vad jag tyckte om henne och jag erkände att hon såg ut att vara av absoluta toppklass. "Men borde vi inte köpa henne då?" sa han. Så klockan två på natten ringde vi tillbaka till Angela och köpte katten.

Jag har suttit ca 10 år i klubbstyrelser och 6 år som avelsrådets sekreterare. Jag har representerat min klubb på ett antal av SVERAKS årsmöten. Jag har varit inblandad i olika kommittéer bl.a. reviderat hela SVERAKS stadgar. Jag har genomgått nästan hela domarutbildningen med råge på assistentgångar och troligen fullt antal elevgångar. Jag har dömt på ett 20-30-tal propaganda-utställningar.

Min första brittkull var 1972 och därefter har jag fött upp 235 registrerade kattungar av Brittiska Korthår. Jag har haft tillstånd för experimentavel på vissa linjer. Jag har aktivt arbetat emot defekter, avskaffat Manxen som officiell ras, motverkat Scotish Fold och andra defekter efter bästa förmåga. Jag hade bra kontakt med de första uppfödarna på Main Coon och påverkade troligen deras beslut att betrakta polydactyli (flertåighet) som en defekt. Jag började redan hålla genetikkurser på 70-talet och har mig veterligt det enda svenska kompendiet i ämnet. Jag tycker själv att mina kurser är professionellt upplagda, då jag utbildat yrkesmässigt och känner till hur man pedagogiskt aktiverar olika delar av hjärnan för att få ett så effektivt inlärande som möjligt.

Vi hade nu en fin grupp av solidfärgade Brittiska korthår i Sverige och jag började intressera mig för de vita katterna. Några togs in från Finland, men de var inte bra. De verkade belastade med ärftliga defekter och linjen finns inte längre idag. Jag hade sett ett litet antal vackra vita katter i England, men den linjen hade ett bedrövligt temperament. Och de andra såg förskräckliga ut. Därför ansökte jag om experimentavel på Tulip, som ju hade en full stambok, inte helt vanligt på den tiden, och en vit perser, Midtstuens Chagall. Två av deras söner var Pirot What a Day and Pirot Woodstock, som bägge fick härliga ungar.

Pirot Woodstock parades med Cherrywood Chequers, enda gången jag kombinerat två korta stamtavlor och resultatet blev två läckra hanar, Pirot Cobby Woodhouse, vit, egentligen den bättre av dem och den mer kända Pirot Cobby Wimbledon, creme, "Buddah", nämnd ovan.

Tulip fick många fina avkommor men de första 14 var hanar, så jag trodde inte att hon kunde få honor. På den tiden såg många mönstrade Britter ut som om de tillhörde en annan ras. Jag var övertygad om att detta inte var knutet till tabbygenerna, utan bara följde med i vissa familjer. Så  jag parade Tulip med Finnvedens Jerker, som dels hade svenska europelinjer bakom sig och dels hade brittisk bakgrund med bl.a. Rasmus. Avsikten var att producera en fin mönstrad utställningshane, som kunde hjälpa de mönstrade katterna att bli mer populära. Till min förvåning föddes den bedårande Pirot Zenobia, en brunspotted hona 1981. Alla sa till mig, "Du FÅR inte sälja henne som sällskapskatt, som du gjort med så många andra värdefulla avelsdjur". Jag hade ju svårt att få tag i köpare, som ville avla. Men jag ringde land och rike runt och fick till slut tag i Susanne Hellman. På så sätt kom Zenobia att ligga till grund för Magic's underbara katter och ett tag var de nog de finaste vi hade i landet.

Hemma hos mig finns ett handskrivet stamtavleregister med katter från före första världskriget. Sista uppdateringen är dock minst 20 år gammal och de flesta katterna finns troligen i PawPeds idag. Registret innehöll från början även Europe, men den delen gavs bort till familjen Zimmermann och ligger till grund för deras idag enormt stora dataregister tillgängligt på Internet. England och Sverige står kvar i min hylla, resten av Europa gavs även det bort och ligger till grund för Anna Träskmans register på Brittlovers. Hon fick även allt annat arkivmaterial tex studbooks och domarberättelser (en sammanställning av bedömningen av alla britter från den först i Sverige till man slutade ge ut domarberättelser).

En engelsk historik över mina första år i kattsvängen finns här:
../cathistory/dicksoncathistory.htm
och en mera allmänt om de första korthårschinchillorna i Skandinavien finns här:
../chilla_history/chinchillahistorik2.htm

Jag har varit med att arrangera, bygga upp, ta ner och sköta ett tiotal stora utställningar. På den tiden var det inte ovanligt med över 1500 katter på en utställning. Jag har privat med hjälp av Bam-Bam arrangerat en rasutställning (före separationen) Europé 81, med katter i flera generationer och även många släktingar på bredden så att säga dvs. syskon, kusiner etc. Utställningen blev en succé och alla pengar skänktes tillbaka in i kattsvängen. Jag har återupplivat Brittringen ett antal gånger. Jag har varit föredragshållare på jag vet inte hur många träffar inom olika ämnen, som berör katt.

Sedan drygt 35 år har jag ett litet kattpensionat, där jag har möjlighet att lära mig om huskatter och deras varierande utseende, inte minst olika pälsfärger och pälskvalitéer och deras temperament.

Jönköping 29 mars 2008. Foto: Birgitta Hillvärn