 |
|
 |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Michael Jenssen, my brother |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Vår älskade broder har lämnat oss nu. Michael Bakke
Jenssen levde 6 mars 1952 - 2 aug 2013. Vi hade en fin minnesceremoni
med mycket av den musiken Michael älskade. Officiant Susanne Jacobsson
höll ett fint tal, som återges här (med ett litet tillägg). "Michael föddes i Göteborg för 61 år sedan. Som yngst; med tre äldre systrar och en storebror hade han nog en rätt så bra position i familjen. Som liten var han en mörk krulltott som systrarna stolt visade upp för sina vänner. Han hade det nog rätt bra hemma på Södra vägen på vintrarna och på Särö på somrarna. Alla som kände Michael berättar samma historia: Det börjar med att hur oerhört snäll och omtänksam han var, sedan nämner de flesta hur rolig han var att umgås med – men snart går minnena över i långa historier som alltid bottnar i hans stora passion för musik. Musiken skulle vara av hög kvalitet och gärna avnjutas på hög ljudnivå. Han var lite av en ljudsnobb. Det fanns inte plats för kompromisser; mainstream var ingenting han kunde tänka sig att lyssna på. Han lyssnade gärna på Pink Floyd, Animals, Queens, the Doors, Camel, John Mayall och annan rock och blues som stod för kvalitet och god smak. Musikintresset ledde honom in i teknikens värld. Ljudet skulle ju vara både perfekt och väldigt starkt – så att man hörde alla nyanser och instrument, och den utrustning som fanns under 70 talet dög helt enkelt inte för Michael. Han hamnade mitt i en spännande teknisk utveckling och experimenterade med att bygga egna kretskort och komponenter i jakten på det perfekta ljudet. En riktig uppfinnarjocke som var både kreativ och händig. Hans syskon och gamla vänner minns särskilt de enorma högtalarna – stora som tvättmaskiner – som han byggde själv. Han var inte nöjd förrän ett stearinljus som stod framför dem blåstes ut av ljudvågorna. Musik och teknik var inte bara ett intresse för Michael – det var en passion. Han levde med och genom sin passion. Det innebar att han inte hade så många andra hobbies och intressen. Hans storasyster Diana har berättat för mig att när han i tonåren tog med en av sina första tjejer hem och stängde in sig i sitt rum var hon förstås väldigt försiktig och hänsynsfull när hon knackade försiktigt på dörren. Det hade varit väldigt tyst en lång stund och hon förstod ju att det pågick något viktigt därinne. Men när hon gläntade på dörren fick hon se Michael sitta och löda med stor koncentration, tjejen fördrev tiden med att läsa en tidning. Historierna om hans tekniska exprimentlusta är hur många som helst. En favorit är när han byggde en fjärrkontroll till vindrutetorkarna till sin bil. Han parkerade på Eklandagatan utanför sin kamrat Tomas lägenhet och satte sig sedan i fönstret och väntade på p-vakten. När han dök upp och skulle placera en parkeringsbot på vindrutan satte Michael igång torkarna. Förskräckt såg sig givetvis vakten om, inspekterade bilens underrede och försökte gång efter gång sätta fast boten och varje gång började torkarna röra sig. Musiken var också ingången till kärleken: Michael var diskjockey på Hunters pub när Caroline spanade in honom. Christian och Birgitta Ewert agerade luriga mellanhänder och snart flyttade Caroline in hos Michael på Södra Vägen. Caroline var lite lurigare än tidigare tjejer och lärde sig att löda J Några väldigt lyckliga år följde när de först fick My och två år senare kom Nora. Familjen flyttade ut till Långedrag – en väldigt omtumlande upplevelse för ”asfaltsblomman” Michael som tyckte att han hade kommit långt ut på landet. I samband med flytten till Långedrag tog Michael steget från anställd konsult till egenföretagare med bolaget Hexkraft. Det var också nu han började arbeta med laserteknik som man inte bara använder till väldigt exakta mätningar. Man kan ju också använda laser till att skära med stor precision och det var något som Michael jobbade med i ett väldigt spännande projekt. Det gick ut på att man skulle använda lasern för att skära med vid operationer i hjärnan. Utmaningen var att det inte fick bli så varmt så att man brände sönder vävnaden, bara exakt så varmt att det gick att skära med strålen. Tvättkällaren hemma i Långedrag fick bli experimentverkstad och det var många ägg som gick åt när Michael testade fram rätt temperatur genom att skära i ägg. Hans intresse för laserteknik ledde honom så småningom till jobbet på Damalini där han i många år arbetade med att utveckla mätsystem för både robotar och vasaloppet. Exakt vad han gjorde var det inte många bland familj och vänner som förstod, kanske hade han också uppdrag för Säpo eller Militären – det var alltså både tekniskt svårbegripligt och hemligt. Efter några år flyttade Michael tillbaka till stan och några år senare gifte han om sig med Kristina och My och Nora fick sin lillebror Erik. Den bästa gåva två storasystrar kan önska sig! När man ser er tre tillsammans här idag är det ingen tvekan om att ni hör ihop – och Michael lever vidare genom er, både till utseende och genom att ni säkert har ärvt några av hans begåvningar. Eller, som du berättade My: exakt vad som är arv och vad som är träning är ju inte alltid tydligt. Har man uppfostrats med att redan som liten lika 2-potensleken med sin pappa så blir man väl lätt lite ”mattenörd” J Ja, det kanske inte är alla här som har lekt 2-potensleken, eller dubblera-leken som vi icke-matematiker kanske skulle säga. Leken går helt enkelt ut på att se vem som kommer längst med att räkna dubbelt: 2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256 – ja där ungefär slutar väl de flesta av oss. Men Michael och My kunde hålla på länge med den leken.Nu sjunger vi tillsammans | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Internlänkar till andra sidor med Michael som äldre:
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
